Le Libertin - en bohem i huvudstaden

Vet ni vad som hände inatt? Strax efter midnatt, mitt i Twin Peaks-avsnittet, hördes ett ordentligt brak ifrån vårat vardagsrum. I ungefär en bråkdel av en sekund blev jag faktiskt riktigt skrämd och trodde att vi fick inbrott. Men det gick fort över och strax undrade jag mest hur i hela världen katterna hade lyckats välta bokhyllan. För det var så det lät, man riktigt hörde hur sak efter sak föll ner på golvet, gick i bitar och förde oväsen (jag var för övrigt helt säker på att varenda granne skulle stå och ringa på ytterdörren inom de närmsta fem minutrarna). Samtidigt som jag rusade upp ur sängen och in i vardagsrummet, rusade katterna åt andra hållet och gömde sig under sängen. - Och det är ett säkert tecken! Då vet man att något lurt är på gång och vilka som kan hållas ansvariga. (De har inte riktigt lärt sig det där med pokerface, de små töserna. Till vår fördel och deras förtret, haha!)
Väl ute i vardagsrummet så möts jag av ett katastrofområde. Bokhyllan hade de såklart inte vält - det finns ingen naturlag som skulle tillåta två små katter att välta ett sånt stor åbäke - men min cdhylla däremot, låg tippad över soffan med alla skivor och fodral spridda över golv och möbler. Min älskade golvlampa låg brevid, med sprucken kupa, och maskerna på väggen hade fått smällar och hängde vridna åt alla andra håll än det rätta. ...Och mitt i allt kaos bestämmer sig min näsa att lätta på trycket, och jag är alldeles uppröd och hinner inte riktigt reagera i tid, så helt plötsligt är det blod överallt också. ...Jag är glad att grannarna inte kom och undrade vad som stod på, för historien låter jättefånig med tanke på det kaos som rådde. Som en dålig ursäkt, men som i och för sig är så pass dålig att den faktiskt kan vara sann. Så, nu har jag ett kaos att plocka upp. Det var inte riktigt som jag hade planerat dagen, men det får gå. Igår var jag alldeles för trött, så efter att ha torkat bort det mesta av blodet låtsades jag som att det regnade och gick och lade mig igen... Men innan jag somande skickade jag faktiskt ett förvarnande sms till Kosta, så han inte skulle få en chock när han kom hem ifrån jobbet. 
Nåväl, nu är det äntligen dags, det går inte att blunda längre (tro mig jag har försökt, men efter bara ett par timmar blev det outhärdligt enerverande att inte kunna använda soffan eller hitta de skivor man är sugen på att höra)!

Ibland sover även Saba och Kleo, som synes ovan. Mest hela dagarna, faktiskt. Men på nätterna är det fritt fram och fullt ös! Visst är de fina?