Tentaveckor.

Jag avskyr dem. Alla rutiner vänds upp-och-ned, kosten består av kaffe och godis och det är faktiskt inte ovanligt att jag läser så att ögonen blöder (inte bokstavligt då, men de blir blodsprängda av allt läsande, skärmstirrande och uteblivet sovande). Men ikväll är det äntligen över - för denna gång.

Sökandet efter julefrid.

Förslag no.1
Jag: Ska vi kanske åka och bo hos våra vänner i Italien över jul?
Käresta: ...Men, de ska ju fira jul här i Sverige?
Jag: Ja, just därför.

Förslag no.2 (<-- Klicka där.)

Ett av de bästa ögonblicken i mitt liv.

Vissa saker känns så där mycket i kroppen att de lämnar spår som alltid finns kvar. För mig var Coldplays spelning förra året en sådan sak. Jag var precis utskriven från sjukhuset och hade fortfarande EKG-lapparna kvar över bröstet (från en narkos till en konsert - vem har tid att tänka på klisterlappar?). Det var en fantastisk konsert! Men när introt till Clocks började så sprack hela jag inifrån. Med tårar rinnande ner över kinderna och flera tusen människor omkring mig kände jag mig mer ensam än någonsin - det var ett av de bästa och mest intensiva ögonblicken i mitt liv och jag hade ingen där att dela det med. Jag går fortfarande sönder ibland när jag hör den låten.


De profundis clamavi


(Foto: Ansel Adams)

 

Du den ende jag älskar, jag anropar din nåd
ur det mörka svalg dit du tvingat mig fly
- ett öde kosmos med synrand av bly
där hädelser blandas med vanvettssdåd.

Sex månader svävar däröver en sol
utan värme; de andra sex täcker natten
ett land lika naket som jordens pol:
varken grönska, djur eller levande vatten!

Ingen grymmare fasa bjöd denna värld
än den isiga solen och, fruktansvärd
som det forna Kaos, en natt utan slut.

Jag avundas själlösa djur deras gåva
att slött försänkta i dvala få sova
- så trögt nystas varandets härva ut!


(Ur Det Ondas Blommor av Charles Baudelaire)

En god morgon.


(Hymn to St. Francis, av Lois Tarlow)


Hösten är nog här på riktigt nu, för nu har det verkligen börjat bli så där kallt att man helst vill ligga kvar under täcket på mornarna (i alla fall om man fortfarande envisas med att ha fönstret öppet - och eftersom det är vår "kattlucka", så har vi oftast det). Idag fick jag vakna till lukten (och strax därefter även smaken) av Irish Cream-kaffe och ljudet av fågelsång. (Ja, jag är nog ganska bortskämd. Han gör det med flit och jag är mer än nöjd...såklart.) Fast det är ingen riktig fågelsång, utan det är någon kille som har spelat in den melodi som fåglarna skapade då de satt på ledningarna. Det vill säga, han såg ledningarna som notlinjer och fåglarna som tonerna....om ni förstår? Om inte, så förstår ni så fort ni ser klippet. Det gjorde min morgon.
Nu - invirad i en varm filt och mysandes i soffan, med ännu en kopp kaffe på bordet och laptopen i knät - är det dags att plugga en smula! Men helst två.

 


När man inte kan sova...

...kan man ägna lite tid åt att städa i sin fotosamling. Jag har en väldig förkärlek till att knäppa kort på folks skor och fötter. Någon gång ska jag minsann få ihop en utställning med endast sådana foton. Vad tror ni om det?




Paxad!

Helt oemotståndlig! Från La Redoute - leverans om runt en vecka. Hoppas den håller måttet!


Vad man gör när man inte har något bättre för sig...

Ibland när man åker tåg eller buss väldigt långt och ögonen är trötta på att läsa, men kroppen är för rastlös för att man ska kunna somna, så är det där ganska taffliga bildredigeringsprogrammet på mobilen helt plötsligt fenomenalt roligt (eller i alla fall det bästa tidsfördrivet inom räckhåll)...

Vad sägs om Katterna Potter? Eller Saba med en effekt av...."målning"?

...Och om man har tur, så kanske man sedan blir välkomnad av en liten fågel när man kommit fram. Den här lilla damen heter Pippi och hon lever verkligen upp till sitt namn. Hon bor hemma hos min mor och far - och hon ääälskar att gnaga på telefoner (eller tja, egentligen så gnager hon på det mesta som hon kommer åt - att gnaga är lite av hennes hobby), så gissa vad som hände strax efter att denna bild blev tagen.

Peek-a-boo!


Alla kan måla - men olika bra?

Jag fick jättefina akvarellfärger av min käraste i julklapp förra året, eftersom jag pratat så mycket om hur gärna jag vill börja måla. Nu är det dryga åtta månader senare och jag har inte ens rört dem än. Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte vågar - jag är jätterädd för att jag ska vara jättedålig. Till skillnad från resten av familjen har jag aldrig kunnat rita eller måla. När jag var yngre funderade jag på om det var så att jag var dålig för att jag var ointresserad eller om jag var ointresserad för att jag var dålig. Fast, riktigt usel var jag väl egentligen inte...men inte riktigt bra heller. Men jag kom i alla fall fram till att det såklart blir trist när resultatet aldrig blir som man vill.
Nåväl, nu är det dags att ge det ett nytt försök. För man blir ju inte bättre av att aldrig öva heller! Så här är lite inspiration, två av mina favorittavlor hemma - ingen av dem i akvarell, men ack så fina! Båda är gåvor från goda vänner till mig och min sambo - och dom kan minsann måla!

Den tvådelade hänger i sovrummet över vår säng, den andra i köket. Till min förvåning älskade min mor den i köket, "eftersom den passar så bra in med resten". Jag fick aldrig klart för mig huruvida hon syftade på färgen eller innehållet. ...När jag tänker efter så var hon faktiskt väldigt förtjust i den andra också. 



Mellow morning.

Idag är en solig och varm dag. Då passar det bra att börja dagen med en härlig frukt-frukost! Tyvärr hade jag inget Buddhaformat päron att lägga till (jag vet dock inte om jag hade vågat äta det ändå, så det gjorde inget), men med lite tur blir jag nog mätt ändå - jag äter ju för det mesta frukost två gånger (japp, jag är en hob). En av dem består alltid av gröt. Mums!
Balkongdörren står öppen så att det härliga vädret kan komma in och grannarna också får njuta av skivan med Edith Piaf som spelas på stereon. Kleo och Saba roar sig med att springa in och ut och jaga löv på gatan eller stå i dörröppningen och speja på alla förbigående.
Snart är det dags att tvätta, men först en promenad i solskenet (till affären, men det räknas ändå)! Sen blir det en riktig hemma-fixar-dag.

Anna säljer allt - är det något du vill ha?

En dag vill jag också göra som Anna! Sälja allt jag äger och sticka ut i världen. ...Fast jag tänker nog allt magasinera lite också.

Tur att det var pappa som ringde!

Telefonen ringer. Jag svarar...

Jag: Ehh.... (tystnad) (ännu mer tystnad) ...Ehm... Hej!
På andra sidan linjen: Haha, va?
Jag: Ja, förlåt. Jag glömde bort vad jag heter. 


Morgonfynd!

Jag har funderat på en brun (fusk)skinnjacka ett tag. Idag slog jag till - Ellos.se hade en på rea som var svår att motstå.

250 pix för denna - inte illa!

 

Och eftersom jag har klackförbud nu för tiden (på grund av höften och ryggen) och endast äger ett par låga skor som inte går under benämningen tofflor eller sandaler, så slog jag till på ett par stövlar passande för hösten också. Även dem hittade jag på rean - 275 kronor (men jag fick dem för 192,50 kronor efter ytterligare rabatt) - absolut överkomligt, tycker jag! (Och ja, skorna är väl kanske inte direkt snygga egentligen, men de ser så grymt sköna ut - och det är helt klart good enough for me.)


Håll tummarna!

Nu bär det av till magnetröntgen för att försöka se vad som kan vara fel i min höft och rygg. Jag vet inte riktigt vad som är bäst eller värst egentligen - att de faktiskt hittar ett fel eller att jag är felfri (för jag har ju likt förbannat ont!). Jag får hoppas på ett litet och väldigt lätt ordnat fel, helt enkelt. Så att det blir bra snart.

En höstdikt.




(Från http://www.hokus-pokus.se/77.html)

Caviar, likhandel och myspys.

Ikväll blev det folköl, caviar och Necrobusiness (= dokumentärserie om den uppdagade likhandelsskandalen i Polen). Vilken historia! Helt klart värd att ses - om inte annat, så bara för den fantastiska musikens skull!

 


Slöseri av caviar eller inte? Men vad heter skådespelerskan, egentligen? I mitt huvud står det still...





Twist & Tango

Mer romantiskt än så här kan det knappast bli. Jag gillar verkligen hur kängorna både känns alldeles malplacerade och helt perfekta samtidigt. Så vill jag se ut i höst!

Fast jag trivs ju inte i vitt och vill hellre ha den svarta versionen - och det känns ju jättefånigt när den vita faktiskt är så mycket finare! (Så jag hoppar över båda två så länge, tills jag har bestämt mig om jag vill ha den finare eller den "bekvämare" varianten. Förhoppningsvis har de hunnit sälja slut då, för jag behöver verkligen inte mer kläder.)

 

 

(Bilder från Ellos.se)


Dromedaren Alp-Otto planerade mord.

Min bror är barnsligt förtjust i palindromer (och baklängesläsning över huvud taget, för den delen...ja, han är lite knäpp). Jag har också ett par favoriter (fast nu har jag fuskat lite och skrivit ut stora bokstäver, komman och citattecken...):

"Red rum", sir, is murder. - The Shining-associationer är bra associationer.

Du, gnid in Gud.
- Kaxigare än så blir det inte.

Was it a car or a cat I saw?
- Enkelt och snyggt. Tja, vad mer kan man säga?

Och sist men inte minst, den klassiska så kallade Djävulsversen (såklart):
In girum imus nocte et consumimur igni.
Jag såg precis att den till och med har en egen sida på Wikipedia.


Poesi på ryska.

Nu är det minsann dags igen och denna gång blir det animerad poesi! En vän i Moskva passade på att presentera denna film för oss när han var på besök i somras. Jag föll pladask! Hoppas att ni också gillar den.


RSS 2.0