Le Libertin - en bohem i huvudstaden

Åh, vad jag gillar barn! Lille Ludvig (vars dop vi var på igår) var helt bedårande! Han var så tyst och snäll hela tiden och hade fullt upp med att iaktta omgivningen och alla närvarande. Det verkligen syntes på honom hur maskineriet arbetade med att bearbeta alla intryck. Han var så liten, så söt och så seriöst gravallvarlig! ...Fast det bästa med barn är ändå att de är andras. Då slipper jag ta ansvar när blöjan börjar lukta som en hel festival och jag kan alltid när helst jag vill gå hem från dem om jag tröttnar. Det är lyx!
Jag hittade för övrigt massa gamla bilder från min mobil idag. Jättekul! Jag trodde de hade gått förlorade då datorn kraschade, men som tur var hade jag tydligen sparat dem på ett usb-minne också.
Så här är några bilder på en annan liten sötnos, närmare bestämt min brorsdotter. En liten bildserie i konsten att äta en banan. De togs i slutet av förra sommaren, tror jag. Idag är hon dryga två och ett halvt år gammal och en lillebror rikare. En bra början på ett gott liv, tycker jag.