Le Libertin - en bohem i huvudstaden

Du den ende jag älskar, jag anropar din nåd
ur det mörka svalg dit du tvingat mig fly
- ett öde kosmos med synrand av bly
där hädelser blandas med vanvettssdåd.

Sex månader svävar däröver en sol
utan värme; de andra sex täcker natten
ett land lika naket som jordens pol:
varken grönska, djur eller levande vatten!

Ingen grymmare fasa bjöd denna värld
än den isiga solen och, fruktansvärd
som det forna Kaos, en natt utan slut.

Jag avundas själlösa djur deras gåva
att slött försänkta i dvala få sova
- så trögt nystas varandets härva ut!


(Ur Det Ondas Blommor av Charles Baudelaire)