Le Libertin - en bohem i huvudstaden

(Hymn to St. Francis, av Lois Tarlow)

Hösten är nog här på riktigt nu, för nu har det verkligen börjat bli så där kallt att man helst vill ligga kvar under täcket på mornarna (i alla fall om man fortfarande envisas med att ha fönstret öppet - och eftersom det är vår "kattlucka", så har vi oftast det). Idag fick jag vakna till lukten (och strax därefter även smaken) av Irish Cream-kaffe och ljudet av fågelsång. (Ja, jag är nog ganska bortskämd. Han gör det med flit och jag är mer än nöjd...såklart.) Fast det är ingen riktig fågelsång, utan det är någon kille som har spelat in den melodi som fåglarna skapade då de satt på ledningarna. Det vill säga, han såg ledningarna som notlinjer och fåglarna som tonerna....om ni förstår? Om inte, så förstår ni så fort ni ser klippet. Det gjorde min morgon.
Nu - invirad i en varm filt och mysandes i soffan, med ännu en kopp kaffe på bordet och laptopen i knät - är det dags att plugga en smula! Men helst två.