Le Libertin - en bohem i huvudstaden

Vissa saker känns så där mycket i kroppen att de lämnar spår som alltid finns kvar. För mig var Coldplays spelning förra året en sådan sak. Jag var precis utskriven från sjukhuset och hade fortfarande EKG-lapparna kvar över bröstet (från en narkos till en konsert - vem har tid att tänka på klisterlappar?). Det var en fantastisk konsert! Men när introt till Clocks började så sprack hela jag inifrån. Med tårar rinnande ner över kinderna och flera tusen människor omkring mig kände jag mig mer ensam än någonsin - det var ett av de bästa och mest intensiva ögonblicken i mitt liv och jag hade ingen där att dela det med. Jag går fortfarande sönder ibland när jag hör den låten.