Idag blev plötsligt en tung dag.


Vila i frid, Peter Steele. Tack för det här livet och för allt du givit.


Vi ses.

(Men ja, jag håller tummarna för att det är ett skämt denna gång också - 2005 all over again. Det vore något.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0